Motkultur!

Sedan MOTKULTUR! låg i sin linda har ljud- och musikskaparna Grobar funnits med i bilden, på ett eller annat sätt. Med ambitionen att producera musik som är resultatet av ockultism, utan konformitet med någon genre eller artist, i ena handen och en laptop i den andra och obefintlig budget i den tredje har Grobar stilistiskt gått från halvplojigt sökande efter konstnärligt uttryck via en demo släppt genom en independentetikett på nätet till att bygga trögflytande mjuknoise-epos. 

MOTKULTUR! ser fram emot att det länge väntade albumet Faithorture, som varit på gång sedan vintern 2007, färdigställs. Enligt uppgift har produktionen återigen tagits upp, efter ett halvårs stiltje, och motkulturens presbyt har i dagarna tagit del av trilogin Logos i sin helhet, visserligen inte färdigmixad, men det står klart att något sker i Grobars verkstad igen. Det verkar som att Faithorture släpps som konceptalbum i sommar, och de enstaka spår som släppts under det senaste året, exempelvis samarbetet med Klyx och det spår som går under namnet Svartakulla, kommer att kompletteras med mer material, både nytt och från arkiven, och släppas som ett eget album efter att Faithorture gjorts tillgängligt. 

Det äldsta Grobar-materialet har ännu inte gjorts allmänt tillgängligt, men antagligen kommer det att publiceras som del av senare samling av enstaka spår och samarbeten. 

 Den demo som släpptes i juli 2007 finns fortfarande tillgänglig för nedladdning, gratis, på etiketten Introvert Distortions hemsida. Erisatanicon redovisar bitvis det egenartade och originella hos Grobar, och har inslag av naiv innerlighet som redan då var klart lovande. 

 På Grobars MySpace-sida finns delar av Faithorture publicerade, och även en del annat material. MOTKULTUR! ser fram emot att få ta del av resten av albumet, och hyser förhoppningar om fortsatt pålitlig kvalitet. 

Den här annonsen skrevs på uppdrag.  

I bakgrunden,

där står en skäggig gestalt i kostym och en aura av självgodhet.

 I nästan alla församlingar finns en sådan här människa, en person som på ren tur åker gräddfil till toppskiktet. Som på ren tur och en viss retorisk förmåga, den här konstarten kallas karismatik, tagit sig hela vägen upp till dogmatikernas sällskap.

 I en församling heter han Anders Wejryd, i en annan Ulf Ekman, i en tredje Christer Sturmark.

 Jag påstår inte att de inte tror på vad de lär, och jag påstår inte att de inte anstränger sina själv till åtminstone trötthet några kvällar i veckan.

Christer Sturmark går mig mer på nerverna än de flesta skäggiga bakgrundskarlar av självgodhet födda och maskulinitetsideal itutade, på grund av den här doktrinen:

"Tro och Vetande 2.0 handlar om den mest grundläggande frågan i vår tid: Idékonflikten mellan sekulär humanism och religiös dogmatik, mellan förnuftet och de irrationella, religiösa och vidskepliga föreställningar som präglar stora delar av vår värld."

Idékonflikt. Idékonflikt. 

Smaka på ordet, rulla runt det i tankemunnen, säg det högt.  Nu jävlar är det dags för idékonflikt, den har jagat ikapp predikant Sturmark.

 Västerlandet, en gammal kolonialdröm, ett begrepp som slängs hej vilt omkring människor och föreställningar, som en slags referens till skapelsens krona. Filosofins högborg, och sanningens förvaltare. Västerlandet. Du har en idé om vad begreppet har för innehåll, och eftersom du läser den här texten är du också ett offer för det underliggande tankemässiga fascisteri som präglar västerländskt tänkande sedan något sekel tillbaka.

Västerlandet behärskas till stor del av två virala kulturella gener, "mem" som Richard Dawkins kallar dom. Det ena tituleras ‘förnuft’ i dagligt tal. Det andra tituleras ‘vara’.

Jag vill att du, innan du läser vidare, förstår detta: är infekterar ditt tänkande, och lurar dig att tro på dumheter. Du lever i lögn, ditt liv är en lögn. Detta kan jag också bevisa.

Exakt vad menar du när du säger "är", exempelvis i satsen ‘jag är mänsklig’?

Tänkte väl det. Du har faktiskt ingen aning, och än värre, naturvetenskapligt finns det faktiskt inga belägg för erfaret varande. Det förekommer helt enkelt inte. Alla påståenden på formen ‘är’, må betraktas som uttryck för antaganden, premisser, postulat, axiom. Grundlöst skitsnack, helt enkelt. Klura lite på det. Pröva att inte tänka i termer av varande, och se, upplysning ligger närmare än någonsin.

Åter till Sturmarks predikningar om saker och tings förhållanden till varandra. Han kan faktiskt inte klandras så djävligt som person och människa, han lever ju ändå under det förtryck som kultur innebär, precis som alla oss andra. Men har tänker heller inte efter i samma mängd som han gör anspråk på.

Förnuftet, det kallas den cerebrala mekanism som säger dig att Jorden är ganska platt ändå, och att negrer är annorlunda än vita människor. Sedan upplysningstiden hänvisar sekularister och filosofer till förnuftet, som om det faktiskt legitimerar alla resonemang som kan göras, med logiskt hyggligt giltigt slutledande som gjutform. Förnuftet har inget värde. Alls.

Förnuftet står inte i strid med livsåskådningar, särskilt inte de milleniegamla kunskaps- och livstraditioner som vanligen kallas för religiösa. Sverige kan med gott fog kallas för ett kristet land. Med undantag för några grupper av så kallade invandrare vet alla svenskar att det någon gång levt en snickarson som hette Jesus, och honom kan man läsa om i Bibeln. Så långt rätt sekulärt. Men läs lite Max Weber och Karl Marx, jag menar inte att historiematerialismen ger de enda sannfärdiga förklaringsmodellerna, och se i deras redogörelser för hur kapitalism och egendomsrätt vuxit fram att det kristna arvet inte ligger i kistan ännu. Förnuftet är det som säger dig att ditt är ditt, och att det är fel om någon annan begränsar din tillgång till det.

På basis av den kulturhistoriska idétraditionen, som har en stark underton av protestantiska ideal, inbillar sig predikanten Sturmark att han har hittat en god och sann medelväg mellan konflikt och konflikt. Ett sådant hyckel! Att förneka Bibeln som källa till etik och livskärlek, utanför den egna lilla kammaren där man kan hålla på med vad vidskepliga osanningar som helst, samtidigt som densamma implicit åberopas som giltig bakgrund till sanning, väg, och liv.

Det står trångsynta hycklanden som spön i backen kring den kärna av självgott och småskäggigt vedervärdigt som kallar sina själv för sekulär humanism. Den kärnan består i sig av försanthållanden, objektivistiska försanthållanden som inte ens har en kunskapstradition och erfarenheter av livsmeningsskapande att falla tillbaka på. Dogmer och doktriner, påståenden och meningar, småleende och nedlåtande.

Jag vägrar bita ihop kring den sädesvätska församlingen Humanisterna sår, jag vägrar ta del av den villolära som växer i den unga mylla som kallar sig humanistisk. Sturmarks lära passar tonåringar, och de som fastnat i den pubertala utvecklingen, de som faktiskt tror på faktisk sanning.  Den här bloggen spottar på ovetenskap och vitterhetsförakt. Den spottar tillbaka de skumma villoläror den stött nosen i.

Söta herr Sturmark, du kan väl åtminstone bemöda dig att korrekturläsa dina introduktionsanföranden innan du postar dom för allmänt påseende?

Och den kristna kyrka du drömt ihop finns faktiskt inte.

Och din så kallade humanism, en religion bland andra ovetenskaper, kan faktiskt inte heller svara på varför det är relevant för människors liv att avståndet mellan Moskva och Stockholm beskrivs som längre än tolv meter.

Jag inbjuder dig härmed, till en duell. En utmaning, en utmaning om liv och död, moral och etik, filosofi och vetenskap, tro och vetande.

Jag har irriterat mig länge över den vedervärdiga våldtäkt du begått mot Hedenius tankearbete, och det brott du begått mot det vackra ordet humanism. Ta striden, den har hittat dig.

L:L: